Den Magre sitter på min sängkant.
"Välkommen, men du har visst blivit rangligare sen sist du var här, tycks det mig?"
"Åjovars, det har varit finanskris, vet du, och väldigt snärjigt hit och dit.
Det är skönt att sitta här en stund i fred och lyssna till din musik - det är Armstrong, hör jag: What a wonderful world.
Ja, det kan han väl ha rätt i efter vad jag sett - det är människan som för med sig ondskapen -
så när vi väl har bestämt en avresedag
kom då ihåg
böj dig ner och ta en
handfull mull."