Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hjärtat går tunga steg nedför gatan

Med tunga steg går hon sakta nedför gatan.
Hon ser ut som en knarkare.
Hennes ögon är blodröda, kliar och ger ifrån sig en obeskrivlig smärta som sakta plågar henne.
Hennes röda små ögon, ögonlock och rödheten kring ögonen får henne att se så olyckligt ledsen ut.
Hon vandrar ensamt nedför denna kalla gatan med ett svullet hjärta och svullna ögon. Ensam med sina så djupt mörka funderingar och stora drömmar trampar hon omkring i den blöta leran. Detta svullna hjärta som ständigt känner en enorm saknad, slår sina tysta men så kraftiga slag i denna flickans vänstra lilla bröst..

Hennes tunga steg får det smutsiga vattnet att plaska upp på hennes vita rena byxor. Regnet faller ner ifrån himmeln likt hennes varma tårar, som fuktar ner hennes vackra kinder som är överdrivet täckta med ett tjockt lager av rouge. Hennes tårar följer ett mönster av sorg. Ett mönster av mörker. Mönstret av en svart liten stig som bildats av den rinnande mascaran. Mascaran som lämnat hennes långa tunna ögonfransar för ett farligt litet äventyr med hennes saltade tårar nedför hennes runda kinder. Ljuset i hennes ögon har slocknat, så som hennes hopp och drömmar. Sorg som hon försöker dränka. Sorg som hon inte kan dölja, finns i varje del av hennes kropp.

Vill hon gråta eller vill hon hålla emot !?..
Vill hon vara stark, eller vill hon vara svag!?
Svaga är vi ju allihopa. Hon gråter.
Bara för en liten stund.
För att senare må en smula bättre.
Hon gråter tillsammans med de mörka molnen.
Det är orimligt att kämpa emot sina svagheter.
Det vet både du och hon.
Trots att vi förnekar det har alla sina svagheter.
Hennes svagheter angår ingen. Hemliga svagheter som enbart angår henne. Svagheter som du också har,
bär hon också på.
Hon är också mänsklig, så som du är.
En levande människa. Varelse.
Fylld med både varma och kalla känslor.
Tankar, funderingar och drömmar.

Hon vill bort. Igen. Orkar inte längre. Inga krafter kvar.
Hon vill slippa detta fängelse, denna ständigt samma rutin. Alla har vi perioder som är hemska. Perioder då man känner för o dö.Perioder då man verkligen känner att man inte ens finns till någon nytta. Perioder då allting är lönlöst, hopplöst, deprimerande och onödigt. Perioder då man tror att man mår som kassast, då man plötsligt blir räddad av någon underbar människa, i sista sekunden.
Hon funderar på sitt liv ibland.
Hur vill man leva!?
Hur vill du leva?!
Hur bör man leva !?
Vad hon verkligen velat men inte fått. Vad är kärlek !?
Vad hon önskat och verkligen kämpat för men slutligen misslyckats med.
Varför!? Känns det så tomt nu?! Så hopplöst!?
Vad hon saknar, önskar och älskar ska man aldrig släppa. Aldrig.
Vad hennes hjärta behöver, kan hjärtat inte leva utan.
Vad hennes hjärta förlorat, kommer alltid vara förlorat.

Svek finns överallt, det går inte att missa denna obehagliga känsla.
De man älskar kan vända sig emot en, då man minst annar det. Då man minst behöver det.
Då man behöver som mest värme och tröst.
Just då, får man ett överraskat knivhugg i ryggen istället.
Kyligt, sårande. Verklighet.

Bortglömd är hon hos dem hon offrat någonting för.
Just då som hon valde sin väg i livet. Då offrade hon så mycket. Redan då bestämde ödet, att hon skulle bli bortglömd av de hon älskade så djupt..

Vad har hon för mål i sitt liv!?,
har man inget mål har man ju inget hopp.
Då har man ingenting att kämpa för.. isåfall har hon förlorat sin vilja att kämpa. Ingenting finns kvar att kämpa för längre. Absolut ingenting.

Så sårad, så kränkt.
Så ensam. Så tom.

Hon suckar till i regnet och tänker på att allting slutligen kommer att lösa sig, det gör det ju alltid. Till slut.
Allting har ju trots allt sitt förbaskade slut.

Men denna gången fortsätter MITT hjärta att gå sina tunga steg nedför den regnigt kalla och våta gatan..




Prosa (Novell) av Amy (F)
Läst 696 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-11-02 22:46



Bookmark and Share


    ele
jag blir tom på ord.. den är superbra!
2006-08-07

  Frida E
Rätt tung text det här, mycket känslor som väller ut i dina ord. Gillar den och känner bitvis även igen mig vilket gör det hela ännu bättre. Bra!
2005-11-03
  > Nästa text
< Föregående

Amy (F)
Amy (F)