Jag är tyst.
Jag säger inte ett ord.
Utom när ni kräver.
Tystnaden kväver mig om natten.
Ånger, rädsal och tårar.
En vanlig kväll innan sömnen äntligen befriar mig.
Varför ska jag gå upp?
Prata, prata, prata, prata.
Måste få prata med någon.
Prata med någon.
Men finns det ingen utanför skolans värld
som vill lyssna?