"I wanna hurt you just to hear you screaming my name" /Alice Cooper
Skriker stanna!
Allt är bara en upprepning. Av dig. Du är en vinylskiva som rispar samma takt om och om igen mot mina revben. Du skaver och du gör ont.
"poison running through my veins...poison running through my veins...poison running through my veins...poison running through my veins...poison running through my veins..."
Det är ännu du och det är jag. Det är inte vackert, men det är vi. Och jag törs inte förlora. Vill inte förlora.
(
Det är vi det är fel på, inte dig.
Men mig.
)
Står blixtstilla. Vågar inte röra. Rädd för det steg som ska föra bort. Snett och det blir slutgiltigt. Får dig att trilla bortom horisonten och mig att aldrig hitta dig igen.
Borta!
(
utan tittut
)
Jag är frusen fast.
Trots vårsol. Den tinar mig inte, jag var aldrig gömd. Inför dig var jag endast skuld och naken...
(
...het
)
Nu på barmark.
Skriker stanna. Pausa! Åt tiden. Den ignorerar och tickar på. Sekund för sekund slår den dig bort. Ut ur min famn. Desperationen ökar i samma takt. Vill ha dig för mycket.
Du vill snart ha mig - inte alls.
Försvinner ofrånkomligt bort och bortom. På villovägar. Och allt är ett felsteg av mig.
För jag glömde skydd - mot solstrålar, tid och en man som kommer bara för att gå.
Och som går så fort han har fått komma.