Solen stiger
mellan bergen en strålkastare


exponerar sårat land.



En flagga vajar stolt
över rädslans fästning.

 Solen står högt.


Himmelens tak är ingen spegel
och jordens skal är inget skydd.

Varje inandning är ett måste,
varje utandning en fråga.

Solen sjunker bortom bergen.




En tamburine ljuder, händer klappar,
fötter stampar takten till en cueca.


Gråt ej mer min kära
kom dansa en cueca
med mig.
Sväng din näsduk och
bjud mig skratt.
Baila, baila mi amor.





Natten är vaken...



ett barn vaggas i famn
en vaggvisa lugnar

fler än barnet.


En röd poncho för värmen
medan vaggvisan
ljuder om "Cavallito blanco"
den vita hästen och vad man
behöver för livets skull.

Snart stiger solen igen...