Hur kunde jag veta?
Aldrig kunde jag ana
Att se honom
Som gjort mig så illa
Han som sin hand lyft mot mig
Efter så många år
I min lilla stad
Chocken borde vara stor
Men jag bara förvånad blir.
Jag honom förlät.
Om detta sker
Vad kan då inte annat ske?
Jag kanske såg i syne
Men tror inte det
Minnet är så klart
Jag det aldrig glömmer
Smärtan
Att inte vilja leva.
Jag får hopp
Man tror sig veta
Tror sig kunna planera
Ja till viss del
Men i slutändan styr inte du.
Det du minst anar eller förväntar
Kan i morgon ske.
Välj dina val noga
För i morgon kan det sluta.
Allting kommer ikapp
När du minst anar.


Skrivet av Hanna Appelfeldt den 21 April 2009