Nu är det så att jag inte är någon förnuftig människa.

Jag är en förvirrad och envis människa med beslutsångest.
Jag är en tafatt konstnärssjäl i jakt på bekräftelse.
Jag är en bekväm och lat visionär med storhetsvansinne.
Jag är en ivrig målare utan pensel.

Jag står här med en massa oanvänd färg och väntar på att få måla,
livrädd att färgen ska hinna torka ut innan jag hittat en lämplig pensel.
Jag har ett motiv. Jo, jag har faktiskt flera.


Det första är ett sagoväsen, en perfekt illusion. Så svår att rita av.

Det andra är du, en förvrängd fantasi. Så svår att motstå.

Det tredje är ett euforiskt minne. Så svårt att minnas.

Det fjärde är en ihärdig lättja. Så svår att gömma.


Tillslut kan jag se dig.
Du reflekterar allt ljus.
Du bländar mig.
Du leder mig.
Du närmar dig.
Du ser mig.
En perfekt illusion.