Solsmekt av spanien med små flätor i ditt hår,

tassade du in och vågade knappt säga ett ord.

Lite större, sötare och med en blick av sorg och skratt,

sneglade du på mig och på din syster i jämn och blyg takt.

Du läste min dikt som jag till dig hade skrivit, en känsla kom fram att du ville springa fram till min famn..

men kvar på din stol du blev och ögonen med blänk av kanske en tår. Men snabbt du skärpte till dig och la locket på.

Efter 33 minuter du sa;  nej nu vill jag tillbaks...

När du gått din lilla väg.. blev jag kvar och bara grät.