purpur är inte rött
det är svart

maran har rest sig
vrängt sin stolta skepnad
ut mot den larmande
blekhetens hop

sfärerna har lagt sig i nedan

tyst

där kysser han dina fötter
så blöder  hans läppars sår

flammande

i sältan av den utsprungna gråten
rider svedan vidare

obönhörligen  

glöder brännjärnets 
röda i mörkrets dunkla

lågar

nätternas svartaste natt