Viska din hud mot min.
Det finnes ju ingen som du.
Detta har sagts i mångtusende år
och jag säger det till dig nu.
Glöm blåsten i regntugn höst,
glöm vintern, så isande svår
och torka från ögat din tår,
du, tillvarons skönaste tröst!

Viska din hud mot min.
Det finnes ju ingen som du,
den dagen, då livet känns stort och skönt
och då livet har gått itu.
Din famn ger mig lugn, ger mig frid,
din hand på min panna är sval.
Hos dig finns ej rum eller tid,
det finnes ej tystnad, ej tal.

Viska din hud mot min.
Se, våren snart åter är här!
Och vinterns makter mister sin kraft
då du kommer min själ så när.
Se solen, känn värmen på nytt
och blomman på dikesren!
Ty kölden och vintern har flytt
och livet är möjligt igen!