Det finns inga ord
för hur ont en människa kan göra

Han är ett varmt brus
som tränger in i mig vågor
Han har osynliga händer
som rör mina nerver
och innanför väggarna av ben och hud
blåser mitt hjärta hänfört

Obesvarat

Det finns inga ord
för hur vacker en människa kan vara
För av himlens lyster är han vävd
Längst med hans gyllenkyssta nacke
virrvlar stoft från guds andetag
hans toner, bris av mirakels vokaler

Och tröstlösa är stjärnorna med sitt avund
över hur han med sin blicks vita eld
bryter horisont
bryter sinnenas naturlagar
Då jag skådar täcket av rymd
faller uppåt och tappar andetag

Jag ber om nåd
Hur ont får en människa göra?

Om jag kunde gå in i döden
och bli fossil
att vila under ditt kindben
mellan dina ögon
Du skulle aldrig behöva veta
att inuti dig, planterar jag mig
Som ett ljus flätat kring dina handleder
sovandes under din sköld

Intill din själs bo
vaktar jag
brinner jag
och lever
Trofast väktare av din låga
som jag aldrig kan bli värd

Obesvarad

Det finns inga ord
för hur ont en människa kan göra