En skugga mot himlens och stjärnornas glans
en osynlig frestares steg
och tryggheten flydde nån helt annan stans
i natten blir rikeman feg

Ett nödrop ur djupen i ökenlandskap
en ödla som tappat sin svans
och livet som flydde i rovdjurets gap
vem visste var väktaren fanns?

Förtvivlade strupar som blottats i strid
en träskmark av bottenlös gråt
När flykten är tidens förtvinade frid
och jorden tycks lagd i försåt

Var är du då, Herre, du fårflockens grind
en borg som har tappat sin mur?
I mörkret känns doften av blodfläckad vind
ett offer, ett nystyckat djur

Här väntar en herde, en oskyddad själ
och fårflocken tystnar i skräck
I natten syns skuggan, vem ville oss väl?
ett brev, men i osynligt bläck

En skrift och en mening, försåtlighets ord
i natten är ljuslågan het
Att rädda ett folk, att bli ett med sin hjord
Så talar den herde som vet