Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När vi var ungefär 12 år, lekte vi med guld. Det låter galet men det är sant. Vi hittade små flagor i jorden som vi grävde fram och kastade i elden och som då sprakade till likt krut.


Elden-guldet

lekte med guld
som jag kastade i elden

mina systrar och jag
tävlade

vem fick
störst flammor

när metallen förbrändes
sprakade till
likt krut
röda pärlorna

vi visste inte vad
som framför våra ögon
gick upp i rök

men:

om vi sparat värdefull
metall, samlat den, åtrått den,
längtat efter den,
bytt mot kontanter

kanske:

bråkat om den, baktalat, ljugit
blivit besatt av den, hoppats och kanske
dödat för den

så var det lika bra
att vi skrattade, och grävde fram den
med våra händer ur jorden
tävlade om att bränna flest och störst av dessa
flagor

flammade till i stunden

skänkte glädje ...





Fri vers av ZARIFE DEMIR
Läst 287 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-03-13 21:17



Bookmark and Share


  rebecca d
ja...
min son gjorde små fallskrmar av plast o sytråd till sina legogubbar, tände på o skickade dem upp i luften (raketer) och de kom ner brända...och jag häpnade...och fick mig en tankeställare. Ungefär som den du uttrycker i dikten!
2010-03-20

  Paulina LH VIP
*gillar*

:)
2010-03-17

  Vildkärlek
Fin insikt
2010-03-13
  > Nästa text
< Föregående

ZARIFE DEMIR
ZARIFE DEMIR