Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
betraktandet


som en sparv född av vinden




I ditt ord
dricker törsten havsdjup

och jag faller

sammansmält med solen
himlarna
och mullen under mina fötter

rätt in i det namn
som famndjupen darrar
när förlåten brister i templet


Vem är jag att tveka
att lämna mitt ord?
Hur skulle jag stanna i fallet?


Då ser jag en sparv i en fallande vind
en fjäder av ande och liv
bedarrad i handen som omsluter allt

mitt själv i den eviga frågan

och jag faller
i gråt och i tanke
i allt som ska vara och bli


som ett dun
som en sparv född av vinden
i allt som ska vara och bli









Fri vers av korpfjäder
Läst 354 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-03-14 10:34



Bookmark and Share

  micke marin
tar ett djupt andetag...
jodå..det blir bra det här :)

finurligt med sparven.. det "lilla" i det hela..
ser och känner hela vår jord, vår sol, vårt hav...
stort..

sparven är född av vinden :)
2010-03-16

    glasa VIP
jag vet ingen
ingen
annan
som faller så vackert som du

det här är di

är närande sanning
för
folken

är havens sanna salt

är allt
av
allt
2010-03-16

  Gunnel André VIP
En skör fjäder, tänkte jag först, men en fjäder kan nog inte vara skör, däremot dunlätt, totalt hjälplös i vinden, men ändå med en dansande kaxighet i rymden. Välommen tillbaka. Kram!
2010-03-15

  comvidare
Skönt att höra din "röst" igen. Tänker att du inte är så långt från ett litet dun just nu. Liten och lätt, men oändligt mjuk mot kinden. Kram! Stor kram!
2010-03-14

    ej medlem längre
Vackert!

"Då ser jag en sparv i en fallande vind
en fjäder av ande och liv
bedarrad i handen som omsluter allt"

Korpen ha kommit att betyda mycket för mig också... det började för 35 år sedan.

Hälsn. Ann
2010-03-14

  halmstrå
Välkommen tillbaka kära korp.
2010-03-14
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder