Elva månaders tystnad och nattklubben
höll andan inatt

när alla ögon riktades mot oss.

De analyserade
varje utbytt ord,
din hand runt min midja,
vårt sätt att skratta,
som om vi aldrig varit ifrån varandra.
Som om ingenting hade hänt.

Med min röda drink i handen och
din arm runt min midja
funderade jag på hur vi brukade vara.

Det var så enkelt, men fel.

Vi var alltid fel,
fastän vi blundade, inte ville se.

För passionerade, för okontrollerade
med för mycket egen vilja.

Blickar brände i nacken,
jag behövde inte vända mig om,
jag visste att de fortfarande stirrade.

Musiken var knäpptyst och jag hörde mina
egna tankar och minnen eka. Avslut.

Jag fick äntligen mitt avslut.