…något påminner mig..
jag känner osäkerheten smyga in..känner smärtan komma tillbaks..

den slingrar likt en orm runt min hals..får inte luft..
ångesten kommer och hugger upp hål i mitt hjärta,fler hål..

jag försöker berätta att såren är tillbaka..håll om mig nu..
lyssna på mig..säg att det inte är så längre..säg att du älskar mig,säg orden precis när jag gråter och blir osäker..se spökena ihop med mig, för de finns där och jag är så rädd
..så rädd för att alltid bli ensam med dem..vill inte bli övergiven när de kommer..vill känna att vi är två som delar...