Sonetten passar nog bäst för Petrarca,
vi andra gör så gott vi kan och skriver,
mest för oss själva, ger ett skojigt liv här,
och glädje gör att man ju ej vill snarka.



"Fy fasen, ska hon aldrig sluta dikta?"
Så säger vän av ordning kan jag fatta.
"Hon följer reglerna just som en kratta."
Jag roar mig och vill mot stjärnan sikta.



Terziner kallas visst den sista delen,
en knorr ska sättas fast på diktens slutsteg.
Uppenbart man skrivit några fel men,


det bjuder jag på gärna kära vänner.
Unna er en sanslös diktarvecka!
Sonetten är till alla som jag känner.