Jag går ner på knä

Jag vill falla på knä

lägga mina händer på Moder Jord

viska mina ord

mot historiska spår av naturen

Jag vill resa mig upp

sträcka mina händer mot himlen

ropa mina ord

mot stjärnbeströdd himmel

Jag vill känna min litenhet

i min egen storhet i Universum

Jag vill njuta av att leva

fylla mina dagar med liv...

 

Fri vers av Lyckohäxan Enediel
Läst 808 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2010-03-20 02:55

Skriv ut
Spara som PDF

Lasseman Men snälla söta!.. bara du tar dig upp igen... kram Lasse 2010-03-28

aol underbart vacker poesi 2010-03-26

Lindalou Vackert och bildrikt berättat. 2010-03-22

Blåbäret urstarkt och bejakande av den egna och tillvarons existen 2010-03-21

Rosen Mästerligt skrivet med en skön livsbejakande ton... 2010-03-20

© anakreon Måtte din bön bli besannad! Calle applåderar 2010-03-20

Nasrin Väldigt vackert och meditativit! 2010-03-20

Elaine.S WoW!! som ett djupt andetag!! Rena rama livslusten att läsa... 2010-03-20

Fånga dagen Väldigt vackert och glädjande kram Anna-Karin 2010-03-20

Bodil Sandberg förnöjsamma varma fina tongångar i den här - underbart!!! 2010-03-20

Lady Alassa Maximalt livsbejakande och uppmaning att leva fullt ut att alltsammans har man fått mellan golv och stjärnetak 2010-03-20

Pilgrim Ens storhet i universum syns i ens ögon, no matter how small you are, your eyes see enormous things.. 2010-03-20

Johan Bergstjärna Härligt. 2010-03-20

Thurizas En underbar önskan:) 2010-03-20