Jag läser några få rader Jag blir själv förvånad

Över att jag plötsligt blir så vemodig.

Att raderna är så vackra,

Trots en samling av enkla ord,

Är ingen tvekan om.

Att de kan väcka så starka

Känslor hos mig gör mig

Själv förvånad.

Jag undrar

Är det mig som är fel på

Eller är det med världen

Som skapar så mycket smärta

Som speglar sig i dina vackra dikter

Som speglar sig i era vackra dikter?

Stockholm den 21 mars 2010.