Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
'i got my motorcycle jacket but I'm walking all the time'


Hjortron (London Calling)


jag älskade dig på nåt märkligt sätt

jag tror det blir så
när man växer upp tillsammans

när man växer upp
och klarar en eller två skarvar ihop

du kastade alltid korta blickar längs mitt tunna
sa att du också ville flimra

jag sa inte ett skit om ditt tjocka
och hur jag längtade det


jag var nog mer introvert sparkande då
strilad, en felstrypt stambana


det var något med det där gråa
som lockade, slet oss in i varandra

vi trivdes alltid bäst i gränslandet
två popsnören som ville mer

så löjligt hur jag satt
och väntade in mörkret
det ljumma regnet

för att sedan dansa
våldsamma nätter med dig

en fluffig sandal
sådär lagom hårt i magen

den sköna smärtan
det bitterljuva i blasé


jag såg att du vantrivdes, ville justeras
jag såg hur du njöt, ville mer

men jag svalde det där livet
anställningen, lägenheten

inga fler wonderwalls och vodkaöl

du kom och hälsade på i början
men jag kände redan då att vi var över

kanske var du mitt alternativ
mitt alternativ till ingenting


vi var amputerade
en flaxande vinge var

upp och ner
kängor på mosaiken

men ändå vinge
och mosaik

någonstans emellan
slö punk och rasande pop


vi var hjortron
ett utomhavandeskap

omringade av fukten
den sväljande, hulkande

två isolerade kretslopp
på vidöppna myrar

och jag vet att även du idag
smakar på översättningen och ler

vi var cloudberries
aldrig riktigt nära


jag sökte någon slags mening
en skopa skrapande asfalt

du, du ville nog bara bekräftelsen
en tiara, ett skodon för glittersparkar

kanske var det därför jag alltid
alltid hörde introt till london calling när vi skildes åt

jag studerade dig ofta så
du var den felskalade drömmen om england

för du var verkligen britannia för mig
om än klädd i skuren matt folie


'london calling
to the imitation zone

forget it, brother
you can go at it alone'


jag lämnade dig nog redan
när du knäckte mina plattor

du sågs som
the guns of brixton

men du var och är
fortfarande stålet i sheffield

ett par glory days
sedan industriell tomhet och ånger

ja, du är sheffield's stål

en dröm om en dröm
och några ljumma kvällar

ett varmt samlag på glassplitter















Fri vers av Pah
Läst 760 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2010-03-23 20:29



Bookmark and Share


  Nerd
sanslöst. bra. ärligt. jag vet inte ens vad jag ska skriva.
2011-08-24

  Yrre VIP
Fortfarande andlös, så du skriver!
2010-04-01

    sårosa
jag vet inte om det är för att jag sovit för lite, eller läser för att slippa göra annat, eller bara känner igen delar av det... äh..

men jag blev i alla fall jävligt tagen av detta, stirrade drömmande in i skärmen, och jag gillar att det är så ärligt, och känns så äkta. och inte känns som att du slängt in massa coola metaforer för att det ska låta ball.
2010-03-27

  Pah
sådär, per. det var kaka på kaka innan. eller ja. för mycket hjortronsylt på glassen. du har rätt. jag kapar. tack.
2010-03-24

  Svartsilver
du är bra. inte för att jag vill fjäska in mig hos dig , eller så. men du är skön å läsa. ett avbrott från alla sliskiga ord jag finner på poeter dag efter dag.

du är svår att famna , dina ord kan ha olika innebörd och en hel text kan tolkas på 100 vis. detta kan göra mig liten. känna mig så där töntig. rädd att göra fel.

men jag ville alltid oxå dit , ja där borta, där vi punkare dansade natten lång. vi var kärlek och hade livet framför. nu ligger allt bakom oss och någonstans på vägen blev jag gammal.
2010-03-24

  Per Teofilusson
Ömtummat m hjortron i nypan och Sheffield-stål i gom. Dock skulle jag vilja att d avslutades m "ett varmt samlag på glassplitter", resten känns det som vi redan vet.
2010-03-24
  > Nästa text
< Föregående

Pah
Pah