skälvande ditt namn
från mina läppar
eoner från då

nimbus

du är min upplevelse
av himmel här på jorden


darrande för jag mitt finger
framför din mun






tala inte








då bara fötter
bär bäst
under vindars viskning

dimmors slöjor skingras
det stundande svaret
upplyser

meningen seren i åsyn




som sockersnö
smälte jag för dig
vår dans
i virvel
utan sans


i rymd, i himmel och hav


en storm
som lade sig
så småningom
i hägn
med bundna vingar




ser på dig
med blida ögon
från mitt inre


kärleken
varm och
livgivande

såsom

het och
förtärande



ser på dig
älskade
med mitt hjärta
viskar ditt namn
genom känslors labyrinter


kärleken
blommande och
frodig

såsom

krävande och
kvävande



nimbus
tala inte

se!

flyg med mig igen!




när livet drar oss isär
vi hittar till varandra

skimrande jämsides
i vår sårbarhets mitt