Öppen iris mot jämngrå himmel
Jag har chili under naglarna
men du vet hur det är
när man gräver i mörkret efter erfarenhet
Man hittar fragment av ett ideal
men inte fogarna som binder dem samman
Helt enkelt för att de tillhör någon annan
Förlåt mig
Jag bär stjärnor i ögonen
En inkapslad sekvens från en sval sommarnatt
På den tiden
då intryck gjorde intryck
på riktigt
Det var länge sedan
Jag var mer formbar då
I asfalt är det svårt att göra avtryck
Jag har stått här vid vägen så länge nu
att jag glömt från vilket håll jag kom
men det gör det samma
Det är inte dåtiden jag vill fånga
Regnet strilar över solskygg hud
Tvättar vidöppen iris
Drar med sig mascaran
ner över halsen
Det ilar i synapserna
Isar i frostbitna celler
I ett smärtande sorl
låter jag masken rämna
och falla i spillror runt vita converse
Små lätta droppar vaggar mitt sinne
och viskar ömt till sprucken själ
Att samma regn som dräper en vinter
föder en vår