Där du är benmärg är jag ständigt nollställd
känner livet flyta genom kroppen, tänker att jag borde känna det
andetagen fastnar halvvägs; halvdöd.

Står distanserad till symboliken och undrar var dina händer är, din hud
plötsligt kom känslorna och
det har inget med astrologi att göra; kemi.

Så går solen ner och jag saknar ryggrad
funktionsoduglig när alla andra presterar
nuddar vid ditt hjärta; för huden jag känner ljuger aldrig.

Skuggor faller över anletsdragen när hoppet liksom du gett upp
har inte tid eller råd med lyckan, den får inte plats
sida vid sida med trängseln; tystnaden.

I handflatan hittar du sanningen
inte i en förutspådd framtid utan i
beröringen; mina fingertoppar mot din livslinje.