Så gick jag med kvasten på gatan
och sopade grus tamig satan
beblandat med spott
och skiten jag fått
fick kvasten bli använd, den skatan

Ja använd som horan som trånat
ett liv som hon samtidigt hånat
och flytt med en sil
en ensidig deal
för pengar hon stulit - och lånat

Och horan var jag som förlorat
mitt mod när jag ömkligen snorat
att livet är skit
man vill bara dit
där döden är livet förstorat

Så gick jag med kvasten och tänkte
när lyckan från nymånen blänkte
ett hopp om ett liv
"ta bara ett kliv"
och lämna det fula som stänkte

sin skam över gatan du kände
som din, i ditt stora elände
en hora, såklart
men satan så smart
och kvasten är hoppet gud sände

Ja Jävlar sa horan, och gränsla
sitt kvastskaft - ja huj vilken känsla
att flyga långt bort
men ändå rätt kort
att finna sin kärlek att vänsla

Men kärlek är svårt det, så är det
jag vet, jag som är den som skrev det
en sköka med kvast
är ändå rätt fast
på gatan som bär den som är det

Det fula och skammen att vara
sin egen förfärliga mara
ett jag utan du
en blåkullafru
Ett kärl utan själ att bevara

....