Det är tomt på andra sidan bakom mig,
ett kusligt svart hål, hotande. Redo att sluka mig i mardrömmar. Den iskallt viskande vinden, som hänger i min svarta gardin, håsar kalla kårar längs min ryggrad, det är inte alls som den filt av dina trygghetsgivande armar häromkvällen.

Anarki i tankegångarna.

Jag räds inte natten, dock endast mig själv
i total mörkläggning. Jag fryser.
Det är så kallt i min katakomb.

För hur tom är inte en säng egentligen
när den andra halvan inte andas?