jag rör mig sakta mot himlen i min egen verklighet

Jag tror inte du ser
Känner det inte lika starkt som jag
Att modet brister ibland
Att banden går av
När solen gått i moln och regnet faller ner utanför mitt stängda fönster då brukar jag fälla en tår
Alltid lika vackert

jag sitter inne i min egen verklighet

Rädd för världen utanför
Andas i min ensamhet
Har ibland svårt att skilja på det som är abstrakt och det som är konkret
Jag lever någonstans mitt i mellan
Saknar balans när jag slocknar och smälter in i nätter utan sömn
Jag tror inte du ser

jag rör mig sakta mot himlen i min egen verklighet