Min rädsla står här framför mig just nu. Han står här som en arg och elak regissör. Han står här för att skratta när jag säger ressigör. Han står här för att klandra när jag undrar.

Min rädsla står här bredvid mig just nu. Han står här för att värma mina händer, för att skaka dem. Han står här för att hålla mig om halsen, för att slå mitt hjärta hårdare. För att han kan.

Min rädsla står här nära mig nu. Han står här för att stirra mig i ögonen så att jag måste titta undan och han står här för att viska att han ser.

Min rädsla lämnar aldrig teatern, han går inte hur gärna jag än vill, hur gärna jag än önskar det. Han går bara om jag… glömmer -

men den dagen jag har glömt min rädsla
den dagen är det jag som ska gå hem.