Det pratades mycket bland vännerna om detta ämne men jag lyckades aldrig formulera det på print förrän nu.

Med detta tankesätt skyddar du dig utan att för din skull skada andra. Det är viktigt att poängtera att med detta tankesystem du skyddar i själva verket både dig och den andre eller de andra och tar inte till destruktiva medel för du inte är nedslagen.

I den stunden då jag kände så starkt för dig

och utelämnade hela mitt hjärta, hela mitt jag till dig,

lovade jag mig samtidigt att vara förberedd

för att det ska ta slut på ett eller annat sätt en dag.

Att det kommer att ta slut är ingen tvekan om.

I det bästa fallet blir det ofrivilligt

att jag eller du lämnar denna värld

genom naturlig bortgång.

Men att det tar slut är ett faktum,

i alla fall när det gäller denna materiella värld.

Varje natt när du, ditt lugna andetag,

sovande vid min sida, fyllde hela mitt universum,

lovade jag mig att inte bli nedslagen

den dag det tar slut.

Och när den dagen till slut kom

var jag någorlunda förberedd.

Förberedd?

Det betydde inte att jag inte älskade dig till fullo.

Det gjorde jag. Och det gjorde jag stort.

Det betydde inte att jag inte blev ledsen.

Det blev jag. Och det blev jag djupt.

Det betydde inte att jag inte grät.

Det gjorde jag. Och det gjorde jag mycket.

Det betydde inte att jag inte sörjde denna förlust.

Det gjorde jag. Och det gjorde jag med vördnad.

Men jag blev inte nedslagen,

inte förkrossad,

inte deprimerad,

jag blev inte sjuk,

för jag var förberedd.

Tänkandets skyddande funktion.

 @ Samuel E. Rajeus_ 05 april 2010 _ Stockholm