Jag har ingenting att säga idag

min förvåning över att vara jag

är vag

och intetsägande

Jag vilar i den absoluta tomheten

onödigheten

omedvetenheten om varats stridigheter

njuter osägbart av att vara överflödig

onödig

oviktig

oriktig

Tänk att kunna sitta i nattlinne och morgonrock vid köksbordet

osedd

ohörd

orörd

Uranför fönstret bara en yrvaken gräsmatta

ännu inte helt snöfri

Och ingen ser mig

ingen vet att jag är här 

utom hunden som ligger på sin plats

resignerad

införstådd med att här kommer det inte att hända något på ett bra tag.

Jag leker med tanken på hur det skulle vara att bo så här

mitt ute i ingenstans,

men ändå med närmaste granne bara något hundratal meter bort

undrar om jag skulle stå ut med det

om det är ett tänkbart alternativ.

En sak är i alla fall säker,

här känner jag mig helt lugn!

Det är så otroligt vilsamt att inte ha några grannar som ser mig

när jag går från rum till rum

så skönt att bara vara

osedd

ohörd

orörd...