leende tänder
doppade i blod
lyser rött i mörker
likt slipade knivar

hon ser mig
alltid
var jag än går
jag har inte en chans
att undkomma hennes blick

hennes papperstårar
skär djupt i min hud
de är ett tecken
på "vänskap"

alltid du och jag
aldrig jag och du

ändå bleknar hennes leende
aldrig riktigt bort
och den ondskefulla blicken
borrar hål i min rygg
var jag än går
var jag än finns