Den här texten är tillägnad "Neesy". I alla fall på ett sätt, på ett annat är den tillägnad alla som läser den, på ett tredje är den tillägnad personen jag fick inspirationen ifrån. Men jag vill lyfta fram att den faktiskt är tillägnad Neesy (på ett sätt)
Så väntar mina händer
En promenad utmed stora vägen
För att fötterna behövde något nytt
Jag verkar nog väldigt benägen
Att hitta de ord någon annan bytt
Jag har inget här att hämta mer
Men jag stannar kvar ändå
För jag älskar att ha sett allt jag ser
Det är nog svårt att förstå
Jag vet inte vart jag är på väg och inte vart jag ska
Så vände jag och följde mina steg tillbaks
Jag försökte höra mina egna ord, livet är rätt bra
Så väntar mina händer, kommer du tillbaks
Nu märks det mycket mer än förr
Vad som verkligen inte behöver bli sagt
Alla gånger vi stängt samma dörr
Alla minnen, som vi nog alla förlagt
Gör processen hur kort ni vill
Jag känner mig redo för vad ni har
Det här är allt jag känner till
Det här är det ni alltid hade kvar
Jag vet inte vart jag är på väg och inte vart jag ska…
Solen försöker blända mina steg
Väcka allt som just har vaknat
Alla vårar alla andra förteg
Nu när allting här är något saknat
Jag vet inte vart jag är på väg och inte vart jag ska…
Håll min hand och säg att det är sant
Det känns så verkligt
Och ändå känns det så distant
Det känns så märkligt
Jag vet vart jag är på väg
Och undrar vart du ska
Ska vi vända här och sitta ner
Eller följa varandra och våra steg
Tillbaks tillsammans