Flammans dröm innan utslocknadet

då en lätt bris förväxlas med en smekning

Den för sin bila

så mjukt och tyst

genom ultravioletta

nackkotor

Vid första påseende utan att rubba

det värmens hologram som gäspar syrelöst

Dödande turbulens

kavlar kämpande

dis

till aska

Orange ögon ser tillbaka på livet som låga

på väg bort i nattens glömska

Snart skriver 

svart kol

ett epitafium

över bitterheten