tyst och mjukt gick  han uppför trappan

och obemärkt ut på balkongen

lyfte sitt ansikte mot himlen

som levde sitt eget stjärnspäckade nattliv

öppnade sin famn och sträckte

sina armar med kärleksfull vördnad

mot den Allsmäktige

mot det stora hisnande okända

som lyste upp hans ansikte

och man kunde nu urskilja

ansiktets linjer

de stora mörka runda ögonen

hans höga kindknotor

silvret i de svarta lockarna

den mjuka munnen

och de vackra vita tänderna

när han tackade för livet

för kärleken

och bad en bön

låt oss få njuta och vara friska

en stund till

och den vackra gestalten

andades in den svala luften och

böjde sitt huvud ödmjukast

när han tyst och mjukt

återvände till  de upplysta

rummen......  

Papessa 100414