i sin återhållna längtan
rämnar kroppens fasta strävan
att förtiga rummet
där själen jagar

villkorslösa skuggor som dansar
på fenixmurar resta i eoners aska

törnbuskar som växer
skalar sitt hölje
genom huden
äter solstrålar

I ödesalar har jag skymtat

liv som aldrig flämtar
tänds av heta vindar

lågor förtärande, brännande

där vill jag se
läppar som glänser
av syrliga safter
rodnande

kinder som hetta
mot böjda nackar

svepande tungor
som tänjas

för svalka och lindring