Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dig glömmer jag aldrig

Jag minns ditt ansikte som om jag hade det framför mig nu
Minns din glädje, varje gång du såg mig
Sjutton år, så gammal blev du
Och du kan nog inte förstå hur mycket jag saknar dig

Jag älskade att ta hand om dig min lilla ängel
Att se dig sova i en vacker rogivande skönhetssömn
Se dig ute och leka i gräset under klarblå himmel
Dessa minnen följer alltid min kvällssömn

Du bringade så ortoligt mycket lycka
Du fick varje männska att le
Ingen kunde motstå att om dig tycka
Trygghet och sällskap var vad du brukade ge

Jag ler vid alla mina minnen
När du bet i mina tår
När du rullade in dig i mattor
När du knyckte julmaten
När vi låg tillsammans i sängen
och jag kände din värme mot min mage

Jag saknar dig så mycket min kära lilla katt




Fri vers av Fia
Läst 735 gånger
Publicerad 2005-11-08 14:55



Bookmark and Share


  Ingrid Nilsson
Bra att du skriver så känsligt om saknaden efter en katt, en älskad vän. Hörde idag en kvinna säga i ett sällskap bestående av mest män: "Det var ju kränkande sagt det där att ni män är djur"...jag fick hålla tand för tunga för att inte säga: "Kränkande för vem?" En rar och tillgiven kattvän, något annat än den burduse man som sparkar på den och vrålar "Kattjävel".Bara en fundering apropå din dikt o kommentaren jag hörde. Det finns goa,rara män också,för den delen!
2005-11-17

  TindraMaria
först blev jag sorgsen ,
den var fin skrivet om en kär vän
först trode jag det var annat .
en vän eller en dotter eller nån som gått bort.
men visst en kär katt har samma saknad efter sig.
2005-11-08
  > Nästa text
< Föregående

Fia