Metallsängen knakar skärande till när han vänder på sig i sömnen
En svag strimma morgonljus lyser in genom det smutsiga fönstret, och träffar hans ansikte
Pupillerna rör sig hastigt innanför ögonlocken som oroligt fladdrar till
Ännu är han inte vaken, ännu får han barmhärtigt sova
Han kniper hårt fast ögonen, vill inte vakna, vill inte minnas

En kall, sen aprilkväll uppe på höskullen
Hennes blåa, förväntansfulla ögon
Barnsliga och ivriga som på en hundvalp
Hennes långa, ljusa hårfläta som höll på att lösas upp, när han sakta strök över den
Kylan utifrån trängde in genom de glesa brädväggarna
Halmen under dem var kall och fuktig
Luften var kvällsrå inne i ladan

Han kände inte kylan, han kände bara hennes varma, mjuka kropp under sin
Hon skrek och stretade emot, och försökte slippa bort
Varför?
Han blev alltmer upphetsad över att se hennes rödbrusiga ansikte, strimmigt av tårar

Så vacker hon var!
Bara fjorton år, och skulle inte vara så skön och oskuldsfull så länge till
Han ville bli den första för henne, att lära henne något fint ur vuxenvärlden

Grannflickan; han hade beundrat och åtrått henne under flera års tid
Så vacker, så oskuldsfull
Vad gick fel, han ville ju bra visa hur mycket han älskade henne
Han var tjugo år äldre, hur kunde någon tro att han var farlig för henne?
Han ville ju henne bara allt gott och vackert

Senare på natten kom hennes far och farbröder över till hans hus
Ett rött och svart töcken blandades med hårda, hotfulla ord
Blodsmak i munnen, innan den barmhärtiga tystnaden

På en hård, knölig madrass vaknar han upp, inlåst på dårhuset
I sängen bredvid ligger en stupid gamling, som mässar samma sak om och om igen tjugo timmar i dygnet

Skulle livet se ut så här nu?
För alltid?

Junisolen lyser klart och obarmhärtigt in på hans plågade ansikte, och han kniper fast ögonen
Vill inte vakna, vill inte vakna