ögonblick av ljus
stjärnfallen föll med ett bländande sken
perforin var upplyst med vitt bländande stoft till den som lyste mest av alla
föll kraftfullt med vackert sagolikt sken med en svans av glödande spår av slutet
där mörkret efter bildade ett stort svart hål
märken av nedslaget som endast med stoft av aska till det sista från de glödande resterna samt grått pyrande rök var vad som återstod
blickade upp mot det svarta hålet efter något livstecken
sakta tog ansiktet form av muskler som spändes till tom blick ned mot den alltmer tynande glöden och askan
illusion skapad av drömmar frånvarande verklighet
ytligt sken var inte mer än ett ögonblick av bländande ljus med ett hastigt slut