Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den dova besinningens modersfamn

Jag har sökt
den vilande punkten

Det stillastående ögat
det obeljugna

Kastat stenar och grus
mot de sovande tallar
som vinklar sitt skydd
mot den stundande stormen


Jag har krökt
det ilande rummet

I ljushastigheten
utan förflyttning

Och lämnat det sorlande
störande bruset
bäckarnas inre
förlopp

Att vrida sin vrede
mot larmande hoppet
som slamrar metallen
mot innanmätet


Jag vill vila i skuggan
av klocktornets kall
och den dova besinningens
modersfamn




Fri vers av Litorina
Läst 286 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-04-18 03:01



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
En stark dikt som jag berörs av på ett sätt jag inte kan förklara
2010-07-27
  > Nästa text
< Föregående

Litorina
Litorina