Kvinnan satt i det vita kliniskt rena köket. I sitt nya tillskansade hem. Hon satt rakryggad på en glasstol med hög rygg, vid det glasade köksbordet. På köksbordet var en fruktskål av glas fylld med frukt och en glasskärbräda, dekorerad med frukter på, i ljusgult och ljusgrönt. På skärbrädan låg en kniv.  Hon stirrade oseénde rakt in i ett glasat köksskåp med vitt porslin i. Hon bidade sin tid. Hon väntade. Hon hade inga tankar. De vandrade själva i ett annat skede.

I ett rum bredvid, låg en femårig söt liten flicka, ovanpå på en säng. Hon hade långt lockigt hår utsvept på kudden, rundade barnakinder, i ett runt ansikte. Hon hade bruna runda ögon, stora, som var öde. Hon låg utsträckt på rygg med särade ben och tittade i intets djupa brunn.
Hon var inte vaken. Hon sov inte. Hon såg inte flugan som vandrade i taket.

Kvinnan väntade i köket. Hon väntade utan beslutsamhet på honom. Han med sina flexibla tider i hemmet. Hon med sina regelbundna. Hon väntade på varandet.
Hon satt helt orörlig.

Så öppnades ytterdörren och hon hörde stegen. Han kom in i köket och förändringen blev som tändande, av knippen, av tomtebloss. Kvinnan reste sig upp, gnistrade av intensitet och kom honom till mötes. Hon sa inte ett ord utan ålade sig mot honom, slukade hans ansikte och elektrifierade mandomen. Han fann sig upptryckt mot köksbordet medan kvinnan slet av sig blusen och lät brösten dansa tango, över hans bröstkorg. Det kom ord över hans överraskade läppar men hon drack upp dem och svalde dem i stora klunkar, blandat med mycket lufthav. Hon grabbade hans livrem, öppnade hans byxor och grep hans mandom. Hans förvånade ögon började glittra, för att tändas av begär.

Kvinnan drog sig bort. Tittade på honom, där han stod vid köksbordet, tittade på ett par nedhasade byxor, korvade mot klinkergolv.

Nu ska vi leka sa hon hest och drog ut en kökslåda. Hon tog fram ett par skidremmar, snurrade dem i luften och föste honom mot den glasade köksstolen, medan stegen hans, var snabba men korta och knyckiga, med medföljande släpande byxor. Hon puttade ner honom med utsträckta nakna ben i stolen, lät sin bröstvårta smeka hans läppar, gick bakom honom och band fast hans armar, bakom och i stolsryggen.

I rummet bredvid låg den lilla flickan och tittade rakt ut i landet intet. Där hördes inga tankar och formades inga ord.
Hon var inte vaken. Hon sov inte. Hon såg inte flugan som vandrade i taket.

Mannen tittade förvånat på sin älskade nu, den nu nyupptäckta, nysidiga, lekkamraten. Det överraskande nytillkomna, på deras lugna kännedom om varandra, sedan några tjogtals månvarv tillbaks men sedan övergick blicken, i gäckande lystenhet. Så plötsligt fick han några trånga trosor nerdragna över huvudet och blev oseénde. Han blev stilla. Kvinnan sträckte sig beslutsamt över köksbordet och plötsligt kände mannen en kyla mot sin pulserande lem. Han rörde oroligt på sig och sa något otydligt. Kvinnan drog upp den trånga trosan från munnen, över ena ögat, med ena handen.

Mannen log fånigt, så tittade han ner, mot isande kyla, mot lem. Tryck lodrätt mellan mage och lem låg glasskärbrädan och svalkade. I hans ögon, började en frågande undran, spela symfoni, medan rädslan spasmiskt planterades, när han mötte kvinnans blick.
Han började rycka i sina bundna armar och ur munnen kom ett gurgel, när han såg kniven i kvinnans hand.
Han hann inte tänka, medan hon höjde handen och svepte en machete rakt genom hans fallos, som bara på ett ögonblick, studsade runt på det rena klinkergolvet, för att sedan sakta rulla in under köksbordet och sedan sakta stillna. Man såg den genom glasrutan, som en övergiven tappad, hopskrynklad lunchkorv. Han skrek ett skärande entonigt skyhögt skrik, långt nära och långt bort i fjärran.
Hans ögon var fyllda av galenskap medan kvinnan sakligt betraktade honom och lade skärbrädan och kniven på köksbordet. Blodet pulserade ut i en rak stråle, rakt ut mellan benen, från mannen.

Vill du dö sa kvinnan frågande. Mannen skrek ihärdigt av smärta och blick flackade. Nej gurglade han. Kvinnan gick fram till sin blus på golvet, lyfte upp den i en svepande rörelse och tog den på sig. Gick in i förrådet och hämtade nål och tråd vid symaskinen. Hon ville inte heller framkalla lindrig död. Hon ställde sig framför honom, med sin graciösa gestalt och sina smala tajta långbyxor, sträckte ut tungan i mungipan, medan hon trädde på tråden på nålen. Så sydde hon långsamt och noggrant ihop honom. Han svimmade av fasa och smärta.

I rummet bredvid låg flickan på sängen och hade börjat titta i taket. Hon följde flugan med blicken.

Kvinnan lämnade köket medan hon kastade en hastig blick på lemmen under bordet, den ihopsjunkna mannen, som satt som en sackosäck, med ett par små flicktrosor snett på huvudet och med byxor korvade i en blodpöl på golv.
Han var inte sjuk längre.

Hon gick in till flickan i rummet bredvid. Hon tog på sig sin jacka, klädde på flickan sin och lyfte upp henne varsamt i sina armar, medan hon med en hand, grabbade den packade väskan och lämnade huset.