Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Smärta

Jag stod högst upp på berget
- Hoppa!
sa du.
Och såg på mig
med leende ögon
rufsigt hår
och ett hjärta av guld


Men jag är inte dum
jag stod stadigt.


- Jag fångar dig!
sa du.
Och talade
med vackra ord
målade världen röd
väckte mig


Men jag är inte dum
jag tvivlade.


- Lita på mig!
sa du.
Och smekte mig
med varma vindar
goda tankar
trygghet och mod


Jag är inte dum
Men jag hoppade
Och jag föll.
Rätt ner i lösgruset
Till foten av berget
Igen.







Tårar
Blod
Kyla
Jag ska aldrig någonsin mer lita på någon.




Fri vers av Veronica.
Läst 329 gånger
Publicerad 2005-11-08 23:33



Bookmark and Share


    Kräftan
Bra dikt. Väl beskrivet och som läsare är det lätt att följa den röda tråden.........Du kommer igen. En tjej som skriver så bra ska klarar fler hopp:)
2005-11-08

  Wretling
Förstår hur du menar och jag tycker det är ett bra målande exempel du andvänder med att hoppa. Kärlek är och kommer alltid att svara svårt
2005-11-08
  > Nästa text
< Föregående

Veronica.