Hur kan jag tvivla,
när jag inom mig vet
Ja, så förnedra din Gudomlighet
Jag skäms som en hund,
kommer pinsamt på skam,
när du skrattande viftar bort allt damm

Du lät mig verkligen rasa och rya,
det blev visst en och annan befläckad spya
Tack för att du ändå lyssnande stod kvar
Tack för att du genom musiken gav svar
Du har dina vägar – så långt ifrån mina
Aldrig mer jag låter kärleken sina

Även om du är ljusår bort,
är sträckan mellan oss ofattbart kort
I bilder, i drömmar, i djupblåa toner,
möts vi tillsammans i färgade zoner
Som ett dansant par – så nära, så nära,
som två älskande – så kära, så kära

Vad hjärtat är fullt av skriver jag nu
Summa summarum DU, DU, DU