Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Efter en singelolycka i höjd med Vattnäskorsningen...




Det som inte får hända håller just nu på att hända...

 

Grus, gräs, stenar, grenar

flyger, sprutar, kastas runt...bilen.

Ljuden...alla dessa ljud, detta oväsen och larmande ljud,

brakandet, knakandet, skrapandet

plåt, plast, glas som krossas, knöcklas, bucklas, lossnar.

Explosionen...ljuset...

Och jag ser, känner något vitt kommer farande rakt mot mig.

...krockkudden...

Jag hinner tänka att;...

...eller nej, jag tänker inte.

Jag hör, ser, känner, upplever, förstår, konstaterar, erfar...

stresspåslaget är maximalt!

...så när jag säger "Jag hann tänka att;"

är detta endast ett försök att med ord sammanfatta

det upplevda, erfarna, det jag varit med om men aldrig tänkte.

Eller var det i bilder jag såg, tänkte?

Nå!

 

"Jag hann tänka;"

Sååå...det är så här det ska sluta...

Det som inte får hända håller just nu på att hända...

Jag ska dö, nu!

Märkligt nog var jag aldrig rädd, jag hann nog inte,

men jag hann konstatera.

 

...död...

 

Tystnaden...lugnet...tankarna!

Måste ut!

Måste lämna bilen, nu!

Någon som sett förloppet har redan ringt 112

en stackars tjej som säkert kommer att få en del

att fundera över framöver.

Här kommer nu hela artilleriet, tung styrka.

Ambulans, räddningstjänst, polis och nån mer säkert,

jag vet inte så noga. Det känns en smula tumultartat.

Alla frågor, sjukvårdare som klämmer, som känner.

Jag spänns fast, fixeras på bår. In i ambulans.

 

Sköterska pratar lugnande, ringer anhöriga.

 

De klippte sönder min Vasaloppströja

den som jag var så stolt över!

Det finns förstås nya att köpa.

Den märkliga smaken av kontrastvätska

blandas med den stigande värmen i den nedre delen

...röntgen.

...inga skelettskador konstaterade,

känns mycket skönt

att få reda på.

 

Faktiskt rätt jobbigt att ligga fixerad på bår...

 

Hemma...jäkligt stel i nacken,

mörbultad, men vid gott mod.

Så kommer natten...

...kroppen är het, het!

Men jag fryser, skakar tänder!

Kroppen gör uppror!

Reaktion!

Fysisk? Psykisk? Både och?

Jag vet inte och jag vet inte ens om jag bryr mig om att vilja veta.

 

Hade jag inte haft änglavakt och hade jag inte haft bälte och hade det inte funnits krockkudde och hade det inte...så hade det funnits en ledig komministertjänst i Orsa nu.

 

Jag skriver inte längre...

 

Men än har jag hållit mitt löfte...

Jag tänker inte dö utan att säga till först!

 

 

 




Fri vers av Hawk
Läst 590 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2010-04-21 17:38



Bookmark and Share


  NågonAnnans
OJ!
Märkligt att jag hittade den här texten precis i dag.
En mycket god vän till min syster dog i en bilolycka i Onsdags :(...
Jag har gått runt runt hela dagen med tunga tankar och om HUR känner en människa i ett sådant ögonblick då allt bokstavligt talat går åt H*LV*TE!!!! Du återger och beskriver hur du tänkte kände på ett bra sätt.
Det sägs ju ofta att människor upplever dejavu upplevelser i ett traumatiskt ögonblick...
Livet i bilder.
2012-06-29

  Carina Larsson
Starkt!
2010-04-24

  Lavinia Röd
Oj, det här var riktigt ruggig läsning! Jag är så himla glad att du klarade dig. Det måste ha varit fruktansvärt. Hur har du det nu? Mår du bra igen?
2010-04-23

  Katten
den höll mitt intresse. väl skrivet! tur att det gick vägen och att det inte blev en "ledig komministertjänst i Orsa nu".
2010-04-22

  Johan Bergstjärna VIP
Jag är glad att du klarade dej, vad fort livet kan sluta...
Bra bekrivet av dej, välkommen tillbaka!
2010-04-21

    Mikaela Stigsdotter Larsson
Håkan! Nu gråter jag... Tack!
2010-04-21

  Gunilla Karlsson
Aj, den kändes att läsa....
Bra men stark!
2010-04-21
  > Nästa text
< Föregående

Hawk
Hawk