Jag går här ensam framåt vägen,

lite undrande och smått förlägen.

Det känns rätt skrämmande att vara här

jag vet så lite om vart vägen bär.

Där finns en ros, en vacker ljuvlig lilja

hon doftar underbart och lockar mig att vilja

våga välja väg.

Hur ska jag kunna veta att just detta

är det jag önskat, att det är det rätta?

Det vet du inte, viskar hon tillbaka

Du måste våga prova, våga smaka

den frukt som sedan länge var förbjuden.

Du måste våga släppa livet under huden.

Hur jag har önskat livet mitt tillbaka!

Hur jag har längtat efter mod att våga smaka!

Men nu när stigen framför mig är öppen

vill rädslan öppna sidodörr

som leder in i tryggheten från förr.

Jag tar ett steg och sedan ett tillbaka

Vem ger mig mod att sluta att försaka?

Där bort på vägen finns en vacker ljuvlig lilja

Hon heter Våga Välja, Våga Vilja