Det var ett tvillingpar som hette Brut och Berta

som alltid slogs om vad som var det rätta

Och deras slagfält var mitt stackars hjärta

Brut ville gärna ut i världen

och ville ha mig också med på färden

på stadsbesök och vilda, vackra gärden.

Men Berta gnölade och gnal: Jag vill

absolut inte ut! Vill sitta still

och käka snacks och glo på TV lite till.

Men Brut gav inte upp så där lättvindigt

Vi kan ta fikakorg, sa han förbindligt

och kanske kela lite på en filt ljuvt sinnligt.

Den jäkeln han gav aldrig opp

han fick mig opp på bergets topp

Där Berta ojade sin stackars kropp

och sa att detta var ju helt förfärligt

Får ont i knäna, tänkt vad det skulle va´härligt

att gå i idé, slöt hon slugt begärligt.

Ja dessa två de fortsätter att kämpa

om tidsfördriv och någon kroppslig krämpa

jag önskar jag dem kunde lämpa

av!