De där kalla människorna
utan själ och kärlek
De hade förberett oss
så länge
på vad som skulle komma.

Så vi samlades runt dig och grät
gång på gång
Men du bara skrattade
Och solen skimrade i ditt hår och gjorde det till
änglavingar.

Faster grät och pappa grät
Men du bara log
Bjöd på gröna vindruvor
tröst och
ett liv du inte längre kunde leva

Och jag antar
att du också fylldes av svärta
och tvivel ibland
farmor?
Men du bara skrattade
Du klarade det varje gång

Men

Du vet den där dagen när
tiden stannade
livet frös till is och
mitt hjärta slutade slå

Den där dagen när allt blev så svart
och jag inte orkade hälsa på dig på sjukhuset

Jag grät på bussen hem
utan anledning
?
pappa kom inte hem till middagen
och så
23.34
ringde telefonen
och jag la mig på golvet
min själ ramlade nerför kanten
och försvann i tysta skrik


...



Du vet, den där dagen
Och alla andra dagar utan dig


Jag glömmer dem nu när jag hör
ditt silverskratt
eller ser skuggan av
dina änglavingar