Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vet och ändå…



Mörka moln står lågt i horisonten
de smeker bergskammen
med sitt avstånd
från mig

Åskdigert hotfullt
bringare av löften
utfästelser
om faror, olycka, eld
om ruin och kvalfull vanmakt

Men vad är det som lockar mig så
snärjer mig så
piskar mig så
för se jag går
hastar
rusar

dånar

inte bort ifrån
utan mot
molnen
mot allt som de lovar




Fri vers av Cugel
Läst 737 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2010-04-25 13:18



Bookmark and Share

  Solstrale VIP
Det här smakar utsökt träffsäkert gott! Snyggt och som moln lätt att nå, och följa ända in i!
2016-04-09

  Maiah VIP
Stark dikt!!! Härligt starka natur beskrivningar
2010-07-05

  Anna*
Stark text om hot och löften. Rörelsen mot framtiden.
2010-06-21

    ej medlem längre
En lätt dov stämning i den här texten med åskan som hotar och mullrar svagt på avstånd. Det finns ett allvar här, ett allvar som möjligen också kan vara hotfullt. Men löftena måste hållas och kanske är det också just dit som diktjaget strävar. Trots all vanmakt finns det ändå en Bestämning i dikten. En föresats som både lockar och skrämmer, men som diktjaget till slut ändå väljer att uppfylla. Och riktingen är inte Bort. Den är att fullfölja alla löften som har utgivits.
2010-06-05
  > Nästa text
< Föregående

Cugel
Cugel