Liten späd
sliter sitt hår

ärrade armar
från tuffa år

Blickar tomt mot morgondagens hägring

sömnlösa nätter
trötta dar

ett hjärtskärande hugg
när hoppet avtar

En innre röst som ekar bedrägligt




Var det allt var det då
skulle någon nånsin förstå

ursäktandet, sveken
rännandet till apoteken

Kappslar och piller som ska hålla dig balanserad

rosa blå vita röda
varje dag blir till en lörda´

Blir obehagligt känslokall
känner tillslut ingenting alls

Du är som förbytt, tom och förstenad