Mannen på trottoaren
med en plastpåse från apoteket i handen
ensamheten som en dånande tyfon kring honom
den tråkiga men praktiska rocken
fula jeans över fotriktiga skor
läskeburk i handen
man blir stående
det är så vackert
en solnedgång
ett barn som leker
en självklar situiation
något framåtlutad gång
men har inte bråttom
ingen att komma hem till
överallt där han kommer
blir det betong
och dammiga gamla plastdetaljer
till och med vårblommorna
ser artificiella och ointressanta ut
ingenstans liv
överallt stillastående död
men inte förruttelse eller så
nej, det handlar mer om avsaknad av liv
som på månen kanske, eller nere i lavan under jordskorpan
helt onatruligt är det inte
det finns ju sådana platser i lite varstans i universum
lilvlösa rum
det är
evighetssorgligt, öde
men ändå
fint
enkelt och rent
inga krusiduller
bara en solid fyrkantig klump
i magen