jag har tappat bort korken till
mitt röda läppstift,
det jag hade på mig när du
krossade mitt sovrumsfönster med
din förlamande tystnad

de gula tulpanerna vi fick av din pappa
har vissnat, och hur jag än försöker så
kan jag inte knäppa skjortknapparna i
rätt ordning

det är kolsvart,
strömavbrott eller
kortslutning,
någonting tekniskt som
förstår mig,
förstår att jag inte kan
se på dig längre,
förstår att jag hellre älskar med
vålnader,
hellre bränner mig på
kokheta spisplattor än
känner kylan av din andedräkt
mot min hals,
hellre dör i ensamhet
än ser flugorna svärma runt din
ruttnande kropp



du borde ha
slutat älska mig