Du var kärleken
som satt vid min säng

med dina fingrar flätade du in mitt liv i din värme


min lågas svaga sken
gav jag dig att bära och
du bar du starka
kärleksfulla människa


du bar mig i den skoglösa skogen
jag hörde din röst och när jag kunde se
såg jag rader av nyplanterade granar


andas viskade du och varje vårgrönt barr
blev ett livgivande andetag


tiden fanns inte
men du som är kärleken fanns och du räddade mitt liv